Vi börjar med elden. Elden de har kontroll över, brinnande käppar och bollar. Elden som brinner i ögonen. Värmen från solen. Det som syns i våra leenden. Elden i våra hjärtan. Jag finner den varje år i en liten by i norrland, första helgen i augusti.

Och jag lovar varje år att bära den med mig genom alla de månader som kommer.

Vi kikade på Norrdans Sju gånger sju, promenerade upp och ner till naturcampingen, vilade i hängmattan, log åt främlingar, badade i forsen, gjorde egna tolkningar av hällristningarna, gick barfota, åt pannkakor varje kväll, dansade till Syster Sol, svettades och trängdes i danslogen för Alice Francis spelning och låg ännu en sväng i hängmattan framför årets sista konsert med eldlek framför oss.