Inatt..

.. kysste du mig. 
 
Du gick brevid mig, tog min hand på centralesplanaden, vägen där bilar kör förbi varje dag. Bilar som åker långtlångt. bort. härifrån. 
Från kylan. 

Du var värmen, du kramade om mig och kysste mig. 
Och så lätt.
Var det att bli vi igen.
 
 
 

Bloggträff, födelsedagsfirande och annat fint en lördag i oktober

Mannen min fyller år idag, jag hade gömt en club mate i kylskåpet tillsammans med ett vykort med en mus, fyndig jag kan vara emellanåt. "Find the mouse before it has been freeeezing to death". 

Eftersom han for tidigt iväg såg jag ingen anledning att sova ensam i den kalla hängmattan längre.
   Trots vårt eviga lägenhetskaos började jag planera förvaringskuddar, ritade upp på tyget som köptes på loppis igår och klippte ut delarna. Det blev rätt i sista minuten, för jag fick lov att slänga på mig kappan och ta metron till stan för bloggträff.
   Kan säga att jag är oftast lite nervös för sådana saker, men det var himla fina och trevliga människor jag hade turen att få träffa idag, tack för det fina ni! (Evelina, Jenna, Daniela, Michaela, Hanna, Linn, Jenny, Johanna och Siri!) Hoppas vi ses igen nån gång :) 
  Och tack till Maria och Ida-Marie som ordnar allt roligt i gruppen

Efter det vandrade jag runt längs Fredriksgatan, köpte två gigantiska maränger och hade balett. Träffade sen min ännu ganska så unga man för att äta på Silvo plee.
   Jag bad honom välja färg, vit eller rosa och han valde nog rosa, eller vit.. eller..
  När vi klätt oss i alltför tunna jackor, mössor och vantar, gav jag honom papperspåsen med den vita marängen och höll den andra för mig själv.
   Vi skrattade hela vägen ner till metron, folks ögon stirrade som tomma klot på oss och min svarta kappa fick flingor av rosa över sig. Jag låtsades att det var snö. 

Väl hemma klippte jag ut de sista bitarna till förvaringskudden och började sy. Maskinen låter hemskt högt, dumma surrande, men med hörselskydd går det fint ändå. Broderade med maskinen; Vi är kärlek efter finaste Boom festival
  Efter klockan nio iddes jag inte sy något mer (högljutt) och skrev lite på examensplanen och se där, kom till sista frågan!
Allt landar nog till slut.

Önskar er fin vintertid och en härlig söndag. 
/Ida










Fredagsfin förälder

Sitter vid busshållplatsen, den som ligger mittemellan kyrkan och sjukhuset. Bläddrar i feeden, denna robotvärld, och märker efter en stund att en pappa anländer med tre galonklädda barn. Han håller också i en smartphone.
  Jag tänker att vi vuxna är ju förjävliga.

De studerar tavlan med de kommande bussarna. 70T kommer om tre minuter säger han och sätter sin telefon i fickan.  Han sätter sig på huk och berättar entuastiskt för barnen: Titta en kråka! Oj! Ser ni hur den ser ut?
Barnen klättrar upp på kyrkomuren och han fortsätter att peka upp mot himlen: Ser ni? Vad är det där för en fågel? Barnen svarar glatt: EN KRÅKA! och han fortsätter: Oj, där är ett flygplan! Titta!

Det går två minuter och t.om. tre innan han kommer tillbaka till hållplatsen. Han frågar mig om 70T farit förbi och säger med ett skratt att det var tre minuter tills den skulle åka förbi och att de hade viktiga saker för sig, och jag svarar: oj! Nej, jag vet inte, jag är så hemskt ledsen, förlåt, jag har inte sett den. Men det kommer en på nytt sa jag med en glad ton i höstkylan. Han svarar att ja, det förstås och går tillbaka till sina barn.

Det går en minut. 70T kommer, denvarbaraförsenadochånej, han tar ett av barnen i famnen, greppar vagnen med andra handen och springer och jag, jag håller upp min hand för bussen. Så att den ska stanna för just dem.

Han tackar så mycket och jag önskar dem: Kiva viikonloppu teille!
 
och han tackar, önskar detsamma och tackar igen.

För fredagsfina föräldrar far fordonen inte förbi.









RSS 2.0