Fredagsfin förälder

Sitter vid busshållplatsen, den som ligger mittemellan kyrkan och sjukhuset. Bläddrar i feeden, denna robotvärld, och märker efter en stund att en pappa anländer med tre galonklädda barn. Han håller också i en smartphone.
  Jag tänker att vi vuxna är ju förjävliga.

De studerar tavlan med de kommande bussarna. 70T kommer om tre minuter säger han och sätter sin telefon i fickan.  Han sätter sig på huk och berättar entuastiskt för barnen: Titta en kråka! Oj! Ser ni hur den ser ut?
Barnen klättrar upp på kyrkomuren och han fortsätter att peka upp mot himlen: Ser ni? Vad är det där för en fågel? Barnen svarar glatt: EN KRÅKA! och han fortsätter: Oj, där är ett flygplan! Titta!

Det går två minuter och t.om. tre innan han kommer tillbaka till hållplatsen. Han frågar mig om 70T farit förbi och säger med ett skratt att det var tre minuter tills den skulle åka förbi och att de hade viktiga saker för sig, och jag svarar: oj! Nej, jag vet inte, jag är så hemskt ledsen, förlåt, jag har inte sett den. Men det kommer en på nytt sa jag med en glad ton i höstkylan. Han svarar att ja, det förstås och går tillbaka till sina barn.

Det går en minut. 70T kommer, denvarbaraförsenadochånej, han tar ett av barnen i famnen, greppar vagnen med andra handen och springer och jag, jag håller upp min hand för bussen. Så att den ska stanna för just dem.

Han tackar så mycket och jag önskar dem: Kiva viikonloppu teille!
 
och han tackar, önskar detsamma och tackar igen.

För fredagsfina föräldrar far fordonen inte förbi.

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0