När russinen ploppar upp

Ett av mina hemligaste minnen är när jag sitter på den lilla trätrappen vid finskaföreningens hus med bara ben som femåring. Andra barns knän snuddar vid mina, gräset har redan hunnit växa, det känns långt.
  Vi får en kolabrun dricka i våra glas och den smaken stannar kvar hos mig. I flera år undrar jag vad det var, men jag frågar inte någon.

Jag pratar med mamma under tisdagskvällen före jag ska träffa mina soffsurfare och jag rusar runt i affären på jakt efter plastpåsar (men Ida, plasten fastnar i fåglarnas magar, det vet du, din mat blir förgiftad, det vet du) och havreflingor. När kartongen är funnen vilar telefonen mellan örat och axeln, för att jag ska kunna lyfta den med båda händerna,
"Jag hoppas mjöden hinner bli klar, egentligen borde det stå en vecka, men, det ser en när russinen ploppar upp"
och jag svarar att det säkert hinner bli klart.
 
Och jag dricker den hemgjorda mjöden på arbetet och minns att det var det som vi drack när jag var fem vintrar gammal.

Ikväll åker jag iväg, precis som förra året, lämnar studenternas supande i staden men kommer snart tillbaka. Kanske de redan hunnit städa efter dem då, kanske inte.
 
Ha en fin valborg och glada vappen!
 
 
 

4. Monthly makers - Tändstickor

Måste erkänna att för mig tog det emot att använda oanvända tändstickor för något projekt. Har länge funderat på att spara redan tända stickor och göra något i den här stilen. Men eftersom jag inte sparat några (får bli ändring från och med nu) så tänkte jag att det var dags att göra något med askarna (som ser likadana ut som tändsticksaskar..) som jag köpte för några år sedan.
 
Sen upptäckte jag till min fasa, under min storstädning igår, en införvalet-tändsticksask med nån typ från Finlands motsvarighet till SD på. Huha, hur har något sånt fått komma in till mitt hem? Tur att jag då kunde klistra dit något annat. Men, det fick jag göra om, för bilden på denna mänska hade en väldigt slät och plastig yta.. så, jag fick lov att rispa med saxen lite och sedan limma på nytt.
 

Därefter kom Lilla My och bad om både en säng och en ställning för veden. Så, det fick det bli.
 
 
 
 
När My somnat gott ordnade jag av resterande ask en liten present till min pojkvän som kommer att vara borta rätt mycket framöver.
 
 
Med en massa små ihoprullade meddelanden.

Vad har ni fått skapat den här månaden?
Om ni ännu inte har hunnit eller vetat, så kan ni förstås ännu vara med!

Ni kan läsa mer om Monthly makers här och se alla fina bidrag från den här månaden i kommentarsfältet på Elsas blogg.
 
 
 

Vet ni vad

städningen får vänta. Skogen höggs ner på mindre än en vecka, utan tillstånd. De få demonstranter som var där gjorde vad de kunde och polisen kom givetvis dit och lät idioterna hugga ner allt ÄVEN FAST FENNOVOIMA INTE HADE TILLSTÅND ATT GÖRA DET?!

Städningen får vänta, för skogen, som var ett hem för fåglar och havsörnar är borta.

Städningen får vänta, för mittemot norrland, på andra sidan om Skellefteå, kommer det att byggas ett kärnkraftverk, om vi inte gör något.. NU.

Det är dags att sluta blunda och börja agera. År 2024 kan kärnkraftverket stå där och förgifta hela vårt hem och även ha möjligheten att göra slut på oss med ett litet fel (eller att Ryssland får för sig att spränga skiten..) .
Vansinne, det är vad det är.

Gör vad du kan:
- Kärnkraftsfritt bottenviken (hemsida) (Vårträff Umeå 9 maj (åkåk!))
- Hyökyaalto (ordnar massa BRA och -> sommarläger i juni och även läger NU, ÅK!) Lägret på fb
- Kolonierna (gör även de en massa bra för andra frågor som rör naturen)
 
Jag vill kunna säga till mina barn att jag gjorde allt vad jag kunde. För utan vår jord har vi inget annat att kämpa för heller.
 
Nu tar jag på mig min vansinnigtförbannadoch lesspåskitsamhället-tröja och sänder kärlek till alla er som kämpar.

Några artiklar:
Kärnkraftverk tar deras paradis
Polisen grep trädkramare
Finns mycket mera förstås.
 
Agera!
Kärlek!
/Ida
 
 









RSS 2.0