Citronmelissen

Jag och T har inte varit en enda gång till våra odlingsplatser den här sommaren. Men nu när han äntligen är hemma så var det nog dags att åka till ett av dem tänkte jag. Vi förväntade nog oss det värsta och verkligheten kom ganska nära. Vi tog oss genom djungeln och gick runt bland de odlingsbänkar vi har. Ja, pepparmyntan växte glatt, den är ändå en sådan som klarar sig hur fint som helst, trots saknaden av fysisk omtanke i form av vatten och ny jord. Nå, sen letade vi efter de andra två odlingsbänkarna. En hade inte spår av något och den andra var som försvunnen..
- Men, den måste ju vara här..
- Ja, men här är nån buske..
- Inte har vi väl planterat någon sån?
- ...
- Nä.. Men vänta nu.. Det där är citronmeliss!
och vi skrattade gott, ibland får man skörd av förra årets frön minsann..
 
Så ja, en gigantisk buske med citronmeliss fick vi, lite pepparmynta och en kasse krusbär.

Augusti?

Den här sommaren rusar verkligen i all fart! Jag har hundratals bilder som inte har gåtts igenom och tusen andra saker att komma igenom, som inkluderar arbete och välmående. Men, det känns fullt möjligt att ordna allt det här, hoppas jag.

På något vis är jag fylld med en massa hopp om att allt är möjligt, samtidigt som vardagens krav tynger mina axlar något extra, som vanligt då.
Nu har jag även en riktig sjukling hemma, som jag också får ta hand om lite extra.
 
Tycker noten från Venedig får beskriva tillvaron just nu: 
 
 
 
Ta hand om er!
/Ida









RSS 2.0