Selbstverständlich, kärleken och så vidare

Just nu befinner jag mig på färjan till Sthlm, har noll julkänslor men desto mer tacksamhet och glädje i själen, har ett brev och ett fotografi från någon annan än mig själv i en reseordbok på tyska.
   Den där någon annan som flög in i mitt liv och visade sig vara något jag aldrig kunnat tänka mig, någonsin.

Jag har fått uppleva många nya äventyr sen T gjorde slut. Jag har fått umgås med vänner och nya bekantskaper, klättrat, uppträtt, skrattat ärligt, ätit gott, dansat överallt, blivit stormkär, diskuterat timmarna långa och levt. Sovit desto mindre och haft förkylningen i kroppen sörjandes, men ändå känt mig mer levande i hjärtat nu än på mycket länge. Tack alla fina som förgyllt den här tiden och tack livet.
 
För så länge våra hjärtan slår, spelar det någon roll.

Nu ser jag verkligen framemot att få komma hem och vara med dem som jag lärt känna för många många år sedan, känna kylan i ögonfransarna och gå på gatorna som burit min växande kropp som barn. Kanske min dialekt t.om. hinner landa tillbaka. Vi får se.
 
       
 
 

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0