-12

Jag var med T och mina systrar i bilen och norrland var tillräckligt kallt för att låta luften en andas ut bilda spöken framför ansiktet. Vi beställde hamburgare från en drive-in nedanför huset du bor i. Som vi bodde i. Jag såg dig kyssa henne på pannan och släcka lampan och jag sa: vi åker dit. 
   Vi klev in i din lägenhet och snön bildade blöta pölar på golvet. Din tystnad var högre än skriken på gatorna. 
Jag hittade en surfplatta, slängde ut den i snön och du sprang efter. Jag förstod att nu var vi tvungna att fara. 
Vi tog våra steg ut mot bilen, men jag blev kvar och stirrade på dig, för ditt ansikte bildade rynkor och ögonen var stora som tallrikar. Frustration. Över en skitpryl. 
    Sen såg du mig. Och jag bad om..
förlåtelse och började prata utan något stopp. 
Sen höll vi om varandra. Länge. 
Och det kändes som att alla ärr i hjärtat försvann. 
Allt dumt som hänt tynade bort. Fanns inte.
   Du, jag ska ge dig någonting sen, när den är färdig, kan du lova att du tar emot den, ensam? viskar jag och du svarar
   Vad är det för nåt? 
   Du får se sen, men kan du lova? 
Du nickar och jag vaknar när mina händer släpper taget
 
 
Nu måste jag bli klar med den. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0