Det finns så mycket att skriva

En hel del tid har jag nu varit på udden, kommit och gått. Försökt andas ut här hemma, men det har snarare kräkts över mig kaos och för mycket. Trots stressen och nervositeten där ute med arbetare omkring, stängslet som nu, efter mycket förseningar.. är påväg upp, vakter osv, så är det ändå mycket friare.
 
 
 
 
   Vi har knappt nån el, vi gör allt tillsammans, vi somnar till vågornas brus och de vackraste av solnedgångar och vaknar till fågelkvittret, vi är bland djuren och de kommer nära oss som för att säga att de är på vår sida. Jag kan vara mig själv där, med, från början, helt okända människor. Jag vet att vi kämpar för samma sak, om en så lagar mat, fotograferar, sitter vakt vid porten, skriver info, klättrar upp på maskiner, spelar musik eller lägger sig på vägen i rosa fil.

Jag kommer att berätta mer, nån gång. Om ni funderar på något är det bara att fråga. Jag svarar så fort jag har möjlighet.

Allt gott!
/Ida

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0