I dance and hula hoop until hunger comes

Åhåh, jag vet inte vad det är. Kanske de här varma (nästan för ovanligt varma..) dagarna och solen, åh solen, som har fyllt mig med d-vitamin, kärlek och hopp.
   Den här veckan har vi knappt varit inne på jobbet, så jag har fått vara ute minst 4 timmar varje dag. Ganska fint. Kinderna är rosröda och varma varje kväll när jag ska hem.
  
Igår hann jag med till baletten och idag har jag fått dansa lyrical jazz. Känner mig så fri under de här klasserna, känner mig trygg i grupperna, trots att jag inte kan deras namn eller trots att de är främlingar. Inte alls som på gymnasiet eller tidigare. Det kändes som att jag var i en bubbla jag inte kunde spräcka och jag vågade inte göra fel.    
    Nu vågar jag och när det går fel skrattar jag eller tänker att äsch, igen då. Det känns så himla bra. Jag låter mig inte heller drunkna i tankar lika mycket som förut, utan ger faktiskt allt jag har åt stegen, rörelserna och tekniken.
  Kanske är det förresten det, att en låter sig sjunka in i det, brinna och bara göra. Då går det fel ibland, men det kvittar, för det är bara att prova på nytt. Kanske jag är tryggare i mig själv än vad jag har varit tidigare.
 
Idag har jag också hunnit leka med min rockring något över en halvtimme. Klarade att snurra åt andra hållet ett helt varv idag. Jag följer stegen via den här länken, vet inte om de är i "rätt" ordning för att lära sig, men då har jag åtminstonde något att sträva efter.

Wha, jag älskar det här! Synd bara att en inte har ett 48 timmars dygn istället för 24.. Det finns så mycket fint att hitta på :)

Nu ska jag slänga i mig en smoothie, några bananhavrekokosbollar och sen borde jag laga kållåda och skriva ett brev till en ny brevvän.
 
Hoppas ni har det lika fint
/Ida

Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0