Det kommer närmare

På något vis, har vi kunnat blunda för alla bomber på TV-rutan, så länge det inte rörde nån av dem som vi känner. Nu kommer det närmare oss, det går inte längre blunda. Nu känns det som att det faktiskt händer, även i Europa. Vår värld har vi tillsammans men det är först när det sticker i ögonen och hjärtat som en börjar se att det inte går att undvika problemen.
Jag tycker inte att några bomber eller vapen borde få finnas. Jag tycker, att de aldrig borde användas. Så mycket mörker överallt. Så mycket smärta. Sorg med er alla som har drabbats, som blivit offer för hat.
   
Samtidigt ser jag kärleken, också den överallt. Jag känner mig ännu trygg, på grund av den.
Jag tänker kämpa, på grund av den. Jag tänker leva, för att kärleken finns och för att den förmodligen är det enda som kan rädda jorden.



Tack Tuomas

Tuomas, tack.
   Tack för att du dansade med mig den där kvällen i maj och erbjöd oss skjuts. Tack för äventyren de nätterna den sommaren, vid sjön, vid parken och vid utsikten över hela staden. Tack för att du var med mig när solen sken och när stjärnorna blinkade.
   Tack för att du slängde mig i vattnet den gången vi ett år senare badade i havet vid Nordsjö. Den gången jag först blev arg, men insåg att jag tog mig upp helt självmant, att jag inte skulle dö under vattenytan, trots att det var oväntat att min kropp hamnade där.
    Tack för att du var mitt stöd för att våga olika saker som att klättra i träd, plantera, vandra. Tack för att du fick mig att inse, att vissa chanser aldrig kommer igen. Tack för att du peppade mig att inte ge upp.
    Tack för att du berättade om dina drömmar och lät mig vara en del av dem. Och för att du också var en del av att uppfylla mina.
Tack för att du tog hand om mig varje gång jag grät och skrek, med ett tålamod få förunnat.
   Tack för att du var stark och ordnade en hel del saker, som på gården med det röda huset. Kommer alltid se dina händers arbete där i skuggorna.
    Tack för alla gånger du följt med och skjutsat mig vart jag än skulle.
Tack för att du lät mig växa, tack för att du sa att du älskar mig som den jag är, inte för vad jag gör, agerar eller känner. Tack för att du lät mig göra, agera och känna. Vara mänska.
Tack för allt du någonsin gav mig. Du har ett gott hjärta.
Och du kommer alltid bo i en liten del av mitt.
 
 
 
 
 
 
 









RSS 2.0