Det kommer närmare

På något vis, har vi kunnat blunda för alla bomber på TV-rutan, så länge det inte rörde nån av dem som vi känner. Nu kommer det närmare oss, det går inte längre blunda. Nu känns det som att det faktiskt händer, även i Europa. Vår värld har vi tillsammans men det är först när det sticker i ögonen och hjärtat som en börjar se att det inte går att undvika problemen.
Jag tycker inte att några bomber eller vapen borde få finnas. Jag tycker, att de aldrig borde användas. Så mycket mörker överallt. Så mycket smärta. Sorg med er alla som har drabbats, som blivit offer för hat.
   
Samtidigt ser jag kärleken, också den överallt. Jag känner mig ännu trygg, på grund av den.
Jag tänker kämpa, på grund av den. Jag tänker leva, för att kärleken finns och för att den förmodligen är det enda som kan rädda jorden.



Kommentarer

Berätta det du känner för här:

Nimi/Namn:
Kom ihåg mig?

Sähköposti/E-postadress: (bara jag som får se)

Har du en egen blogg? Tell me :D

Och till sist.. vad ville du berätta? :)

Trackback
RSS 2.0