Det blir aldrig som man tänkt sig

Nu har jag hunnit landa någorlunda i att jag befinner mig på en trygg plats med fina människor.
  Jag hade minst sagt en händelserik vecka på lägret när jag var där. Jag åkte till lägret för Reclaim the cape och fick där bygga upp en gemenskap i skogen, som jag längtat efter i mer än ett halvår.
    Första dagarna var just det som jag väntat mig. Tillsammans satt vi vid elden, byggde förråd, sov i tält, åt fantastisk veganmat, målade banderoller, diskade, förberedde demonstrationer, andades den rena luften, såg upp i himlen för att få se havsörnen, svanarna och stjärnorna. På några få dagar blev det återigen mitt hem, där, nära Hanhikiviudden och jag fick återigen uppleva en trygghet där jag kunde lita på alla som var där.
 
Sen kom mardrömmarna. Det var svårt att ens ta in det som hände, adrenalinet tog en vidare bort till tryggheten. Jag vet inte ännu om jag förstår att det hände. Jag är tacksam för att alla lever och känner mig otroligt bortskämd som hade allt i behåll när vissa förlorat allt möjligt och ännu värre; skadat sig. Fortfarande sitter vänner inne som utredningsfångar och jag hoppas att de snart släpps fria. 
 
Mer går att läsa på lägerbloggen
Sammanfattning av aprils händelser
Vräkningen av nya lägret
 
Efter lägret spenderade jag tid i Uleåborg och Helsingfors. Det kändes så overkligt att ta in vardagen ute i samhället när en själv spenderat de senaste dagarna i skogen och allt som då hörde till och oväntat kom till.
    Väl hemma i Helsingfors behövde jag få ur mig alla känslor på något vis. Ett sätt var att få dansa, så här kommer en helt improviserad video. Kärlek och styrka till lägret och till fångarna <3 Släpp dem fria!
 
 

Att vara i ett träd

Det har gått flera månader. Sen kommer vräkningsdagen, som vi väntat, och en person klättrar upp i en trädkoja.
Det går dagar. Varken polis eller räddningspersonal är vana vid sådana här situationer och låter hen bli kvar, 20 meter uppe i ett träd.
Det går tre dagar. Regnet vräker ner och kojan har ett tak av plast. Kläderna är genomblöta.
En gammal tall vajar i vinden med en person som inte har sett sina vänner på fyra dagar.
Maten tar slut.
Ingen får komma dit och ge mat, kläder, laddat mobilbatteri eller vatten.
Vakterna håller koll på läget försäkrar Fennovoima.

Samma vakter som flyttade två träd av tre på vår tripod tidigt i juni. Två träd som kunde ha fallit över oss.
Samma vakter som har gripit demonstranter.
De vakterna ska vi lita på.
De vakterna har den här personens liv i sina händer.

Vad gör de om hen svimmar? Blir medvetslös?
Märker de det, nu när hen är 20 meter ovanför dem inuti en koja?
Vad gör de om hen dör?


Vad säger Fennovoima då?
Att hen får skylla sig själv?

"Hen kan komma ner när som helst" säger Fennovoima.
De vet inte hur långt det kan gå när man gör vad som helst för att bromsa ett "projekt", som tar upp alla ens tankar. Som är det enda man gör.

Jag finner inte fler ord.
 
---
 
Jag ber om hjälp nu, snälla skriv till alla tidningar ni kan, berätta för folk, stötta lägret, störta staketet, gör vad tusan som helst.
Jag vill inte att hen ska dö.
 
Kontaktuppgifter till lägret i Hanhikivi:
Lägret: 0035846 598 1080
Media: 0035846 568 9164
Mejl: hyokyaalto [At] riseup.net
www.hyokyaalto.net

Vad kan jag göra för att stoppa Fennovoima?

Jag fick en kommentar, som löd ungefär: finns det inget annat att göra än att åka till Hanhikivi? :(
Tur då, att det faktiskt finns en hel del att göra! Här kommer en lista på några saker en kan göra (inklusive att åka till lägret).

1. Ta åt dig så mycket information som du vill och orkar -> dela med dig av den.
2. Var får man då info från? kärnkraftsfritt bottenviken, hyökyaalto, jordens vänner, greenpeace och övriga internet.
3. Bojkotta företag som är med i Fennovoima; Valio (inte lyckats gå ur ännu), Myllyn paras, Ssab, outokumpu, osv. Skriv mejl till dem VARFÖR du gör det.
4. Skapa något eller flera verk; en video, en bild, en låt, en flyer, en text -> dela med dig av det.
5. Hjälp till med argumentslistan på facebook!
6. Sök efter evenemang att delta i, ofta dyker de upp i fb! 
7. Ordna ett eget evenemang; en konsert, diskussion, demonstration, allt är möjligt!
8. Skriv under listor, de cirkulerar också väldigt ofta i t.ex. fb.
9. Åk till Hanhikivi och gör precis det som du vill och kan för det här. En behöver inte vara radikal (själv diskar jag mest, haha), ni är också välkomna bara på besök!
10. Donera pengar, kläder, mat, er hjälp till lägret. 
11. Skriv insändare till tidningar.
12. Översätt texter! t.ex. i evenemang, information etc.
13. Våga prova egna idéer, vad brinner du för och vad kan just du göra?

Och genom allt det här, stå för dig själv, ha kul och ta med dig kärlek!
/Ida

RSS 2.0