Det kommer närmare

På något vis, har vi kunnat blunda för alla bomber på TV-rutan, så länge det inte rörde nån av dem som vi känner. Nu kommer det närmare oss, det går inte längre blunda. Nu känns det som att det faktiskt händer, även i Europa. Vår värld har vi tillsammans men det är först när det sticker i ögonen och hjärtat som en börjar se att det inte går att undvika problemen.
Jag tycker inte att några bomber eller vapen borde få finnas. Jag tycker, att de aldrig borde användas. Så mycket mörker överallt. Så mycket smärta. Sorg med er alla som har drabbats, som blivit offer för hat.
   
Samtidigt ser jag kärleken, också den överallt. Jag känner mig ännu trygg, på grund av den.
Jag tänker kämpa, på grund av den. Jag tänker leva, för att kärleken finns och för att den förmodligen är det enda som kan rädda jorden.



18 juni 2013

True,
unreal,
Oh my answers seek
And jostle, all I dreamed and did
 
 

Nanowrimo?

Nanowrimo blev ett på 15 000 ord och inte 50 000 detta år. Men, jag är nöjd. För jag har levt och ännu varit så tacksam för alla fantastiska människor jag har haft i mitt liv senaste tiden.
 
Jag har faktiskt ordnat en julkalender för det här året. Se den här: deckalender

RSS 2.0